ÅF Offshore Race 2012 - analys

ÅF Offshore Race (ÅFOR) eller mer känt som Gotland runt brukar locka hundratals båtar och de bästa besättningarna. Så även i år där vi bestämt oss för att vara med. Vi tänkte att det vore mer utmanande att köra race’t på 2 personer istället för 6 eller 7 som de flesta är. Detta innebär några fördelar och några nackdelar. Till de senare hör sömn, manövrar och hårt väder i allmänhet. Till fördelarna hör att det är betydligt mycket enklare logistik och i mitt tycke roligare då ”hela” besättningen är involverad i alla lägen.

Team OstOst med Marcus Österberg och tf CoDriver Jonas Österling.

350 distans på 2 personer utan stopp är ganska långt, inte minst om man vill vara med och fajtas om topplaceringar. Vi startade i klassen som heter SRS C (SRS=handicapsystem baserat på båttypen, C=de långsammaste båtarna). I klassen var det 68 båtar vilket var en av de större klasserna.
Favorittippade Vindile som vunnit de senaste 2 gångerna, La Dolce Vita som tagit hem de flesta titlar de senaste åren och en skrälldus med andra vassa båtar. Vi är inte så dåliga heller så det skulle bli en go fight.

Strax efter start kommer vi loss och ångar på. Bildtack till Niklas på tangosailing.nu.

Starten går mitt i centrala Stockholm strax söder om kastellholmen med vinden bakifrån. Vi startar bra och hissar så snabbt vi kan spinnaker för att glida iväg ut i skärgården. Trots att fritidsbåtar var avlysta så finns där en hel del andra båtar eller fartyg. Skulle bli spännande att möta dessa på vägen ut mot Sandhamn (eller inte, finlandsfärjor vid oxdjupet osv…). På natten hade det blåst riktigt mycket och vi var lite osäkra på om vinden fortfarande var byig vilket skulle ställa till problem. Det sprack snart upp och låg på en svag västlig vind som skulle hålla i sig hela vägen ut.

Rutten från Kastellholmen till Sandhamn

Snart ligger vi först i vår startgrupp och inser att det här kan bli riktigt skoj. Vi börjar köra om båtar i startgrupperna innan oss vilket trots försprånget ska vara båtar som är snabbare. Spinnakern har Sweco sponsrat med och eftersom de är konkurrent med ÅF som ordnat racet så känns det lite extra skoj. Jonas Österling, som jag seglar med, har inte kört Dagmar sedan Östersjömaran 2004 men gippar som om det var igår och vi är oerhört taggade.

Kort paus...

Undanvindsseglingen i skärgården handlade om att hela tiden hitta vindstråk, att försöka förutsäga hur vinden kommer vrida runt öar och att hålla sig borta från skitvind (vindskugga från andra båtar). Thats it, och det funkade ganska bra. Tror vi låg etta i startgruppen fram till Kanholmsfjärden där det kom en annan lite starkare vind som innebar kryssvinkel över fjärden. Och vad kommer här om inte La Dolce Vita (med Tryggve och Arne på railen ;-), de tuggar om oss i lovart utan problem och vips så inser vi att det kommer bli tuffa att slå som vanligt.

Vidare mot Sandhamn är det ganska händelselöst och ”raktpååka” utan så mycket alternativ. Vi kör över en Elan 350 av senaste snitt vilket var kul!

Vid Sandhamn avslutas etapp 1 med tidtagning för att direkt följas av etapp 2 runt Gotland. Ställningen på etapp 1 blir att La Dolce Vita ligger 2’a och vi 4’a i klassen SRS C. Först och däremellan ligger en Scampi och en Hanse. Tittar på Jonas som nickar en sån ”nu jävlar ska vi åka fort” nick. Dumt och oerfaret går jag ner i ruffen för att fixa käk och packa om spinnakrarna. Vågorna har byggt upp ganska bra sedan hårdvinden tidigare på morgonen och snart börjar det kännas att sjösjukan är på G.  

Nästa rundning är fyren vid Almagrundet dit är det sträckbog med något utsläppta segel och ganska händelselöst. Efter rundning av Alma är det Gotland som ska runda och fram emot morgonen ser vi Gotska sandön. Här börjar vinden försvagas och vi kommer möta ett vrid från sydväst till sydost. Smartast är då att gå lite öster om fältet och vi tar oss en bit ut. När vridet kommer ligger vi och kör om flera båtar ur de snabbaste klasserna som startat på Lördagen. Sjösjukan som hållit i sig hela natten avslutas med en pizzaleverans varefter det känns bra igen.

Doja vid Gotska

  

Sjöbenen är på plats och vi slår tillbaka mot Gotland. Vi passerar en bra bit utanför Fårö på norra Gotland och sträcker nästan Östergarn.  Vinden ökar till mellan 5 och 7 m/s och vi lyckas inte få ordning på båtfarten. Tar ett rev i storen, skiftar till fock, upp med storen osv men det är något som inte funkar riktigt bra.

Spåret förbi Gotska och Fårö

Ser på resultaten att vi ligger 5 på andrasträckan vid tidtagningen öster om Fårö vilket innebär att vi är bra med även på denna etapp. Strategin är att närma sig kusten, dels för att få strömlä då det går en svag nordgående ström ute på havet. Dessutom kommer det att komma ett långsamt vrid tillbaka till syd och sydväst. Vi närmar oss kusten strax norr om Östergarn där vi möter upp några större båtar och får kontakt med internet igen. Vi ser att vi tappat en hel del på Vindile och La Dolce Vita och att de andra tagit in en del. Kollar på motivationsskylten och taggar upp igen!

Vi ligger och slår på skiften och försöker att hålla oss längs kusten. Det sägs vara sjömätt för över 100 år sedan så jag hoppas vi undviker att hitta de grund som inte finns på sjökortet. 

Spåret förbi Östergarn bland stenarna

Vinden pendlar mellan 4 och 8 m/s vilket innebär försegelbyten. Jobbigt och tidsödande på 2 man. Vi försöker hela tiden hitta den sk skruven för att köra max men sjön, vinden och segelbytena gör att det inte riktigt funkar. Längre söderut i närheten av Ronehamn kommer till sist vridet. Det börjar med att vinden lägger sig tillsammans med solen (vilken solnedgång!).

Vi tappar fart och motsjön blir väldigt svår. Jag försöker få fart men stoppas av vågor hela tiden. Blir riktigt förbannad och jagar upp Jonas som precis somnat, han får ta rodret och jag far omkring på fördäck och byter till genua’n igen. Vi vill gå ut från kusten på natten då det oftast är svagare vind närmare land då men tvingas slå över till babord in mot Gotland igen för att få fart i båten. Längst in vid land av alla båtar i närheten kommer till sist vridet. Vilket flyt (kombination av tur och skicklighet…). Vi slår tillbaka till styrbord och håller upp faludden. Stämningen är på topp och Jonas får gå och lägga sig igen. Det ljusnar strax innan Hoburgen längst söderut på Gotland och från att ha droppat till 10’e plats vid Östergarn har vi nu tagit oss tillbaka till 6’e plats på etapp 2.  

I ljuset ser vi att vi kört ifatt flera större båtar i samband med vridet, en Dehler 36’a, ett par First 36,7 med flera. Tyvärr har La Dolce Vita dragit ifrån ännu mer. Daiquiri, en Compis 363 som startat i vår klass ligger med bra och har seglat upp sig ordentligt.  

Väcker Jonas för att ta halvinden till karlsöarna och få några timmars sömn efter natten. Odramatisk resa och när jag kommer upp strax norr om karlsöarna skiner solen från en klarblå himmel och vi har 5-6 m/s snett bakifrån. Några båtar går innanför Karlsöarna och vi valde att gå emellan vilket inte visar sig vara smart. Vinden vrider snart mer mot syd och vi får dålig skärningsvinkel med spinnakern upp mot Visby.  

Flera båtar får spinnakersnurr dvs när man är ouppmärksam och spinnakern slår in runt förstaget. Har det väl börjat snurra så fortsätter det och vill det sig illa så sitter den där tills kniven kommer fram. En båt körde med enbart storsegel och snurrad spinnaker i 40 distans hela vägen in i mål.

Vi har valt att undvika detta och annat strul som lätt uppstår vid spinnakerkörning. Det påverkar lite hur vi skär (vinkel mot vinden) och trimmar. Inte fartoptimalt men vettig riskbalansering. Vi valde även att jag skulle styra så länge jag orkade då det krävs en viss vana framförallt med de vågor som rullade på.  

In mot Visby och almedalsveckan där Sweco är med och lobbar. Hoppas de ser oss! Vid gör en snygg gipp runt bojen utanför Visbys hamn och fortsätter sedan resan norrut mot Almagrundet.  

Mellan Hoburgen och Visby tappade vi återigen några placeringar och ligger nu 9’a i klassen. Anledningarna är 1: Hissade spinnakern för sent efter Karlsöarna, 2: Gick för långt ut från kusten, skulle gått innanför Karlsöarna tex.

Ett misstag till strax efter rundningen i Visby var att vi borde gått närmare kusten på vägen upp. Där blåste det lite mer och var en fördelaktigare vindvinkel på grund av landmassan.

Det går dock allt bättre och vi kommer snart ifatt och kör om en First 36,7. Båtarna bakom verkar hamna längre bak och vi kommer ifatt ytterligare några snabbare båtar. Vi väljer att inte gippa österut även om detta kunde vara fördelaktigt med tanke på mer vind och ett kommande vrid. Istället tar vi det säkrare valet att undvika gipp och hoppas på att vridet leder oss mot Almagrundet utan manövrar.

Vinden ökar under en period till 10 m/s och då börjar det rulla på bra. Vi gjorde runt 11 knop flera gånger och låg ganska stadigt på dryga 9 knop. Vi beslutade att jag skulle fortsätta styra medan Jonas trimmar, servar, kolla väder, andra båtar mm. När det var dags för nummer 1 (eller hade varit dags ganska länge) blev det en balansakt utan dess like. Rorkulten mellan benen ståendes och gungandes för att styra i vågorna … (spillde inte en droppe).

Vinden avtar framåt kvällen och det väntade vridet från sydsydväst mot väst kommer. Detta innebär att vi sträcker Alma utan gipp och att vi tom får skära lite innan rundningen. Vi möter en Hanse 370e Hutchlange som legat bra med i resultatet tidigare. De kör gennaker vilket nog inte är optimalt på en lång läns. Det känns bra, riktigt bra faktiskt, vi vet inte hur det går då vi inte har haft internetkontakt på länge. Väl framme vid Almagrundet får vi täckning och ser att vi tyvärr inte tagit in något på detta ben. Vi ligger fortfarande 9’a. Klockan är ett på natten mot tisdag och vi resonerar som så att alla säkert är trötta och ser den sista sträckan in mot målet i sandhamn som en transportsträcka, det ska inte vi göra utan nu har vi chansen att utnyttja den förmodade apatin hos våra konkurrenter. Vi ligger och fajtas med Hutchlange och kör om henne när vinden dojjar för att skära mållinjen vid ca halv tre på morgonen. High five, vi klarade det!

Vi slutar 7’a på etapp 2 och 4’a på etapp 1. Det räcker till en 6’e plats totalt i startfältet på 68 båtar. Är vi nöjda? Både och. Vet att man bör vara nöjd med resultatet på 2 man men förste förloraren kommer som sagt tvåa och vi kunde gjort det bättre. Vi vet att vi är snabba på vissa bogar och ganska vassa på vägval. Det finns klara nackdelar att vara endast 2 man men även fördelar om vädret är lugnt vilket det var. Jag är imponerad av Jonas både tekniskt, kappseglingsmässigt och med ett humör som höjer stämningen ombord. Tycker det funkade riktigt bra. Vi kunde sova i några 2 timmarspass vilket räckte hyfsat för att hålla skallen i trim. Inga tekniska problem, prylarna höll ihop. Maten funkade bra (findus färdigmat i ugn toppat med en och annan gammeldansk (fram till visby…)).

Analys i stort:

* Vi startar bra och kommer iväg finfint i skärgården med bra vägval och manövrar.

* Jag går (medveten om att jag lätt blir sjösjuk) ner i ruffen när dyningarna börjar komma och fastnar i en mild sjösjuka i 12 timmar därefter.

* Vi borde gått längre österut för att möte vridet vid gotska sandön.

* Vi behöver hitta skruven på kryss i medelvind.

* Vi skulle gått innanför Karlsöarna

* Vi borde hissat spinnakern tidigare efter Karlsöarna

* Vi skulle valt en kurs närmare kusten efter rundningen i Visby.

* Vi kanske skulle ha varit lite mer riskbenämna och gippat ut österut på vägen till Almagrundet.

Moments:

Jonas frågade om jag hade haft några ”moments” på race’t dvs sån’t som man kommer minnas länge. Mina är nog några tillfällen när vi glider förbi snabbare båtar på grund av bra vägval och bra fart, speciellt inne i skärgården. Ett annat var solnedgången på söndag kväll öster om gotland, helt magisk. Jonas moments då? En höjning innan Gotska sandön som gör att vi plockar massor på båtar i lä. Morgonen efter rundningen av Hoburgen när solen kom fram och livet var fint.

Arrangemanget:

Personligen tycker jag det var jättebra med start i Stockholm. Kul att segla i skärgården för oss mälarseglare. Arrangemanget innan start var mycket bra med aktiviteter och support. Deltagarantalet har minskat de senaste åren och detta måste vi se till att få stopp på. Ett sätt är nog att göra konceptet enklare och mer tillgängligt. Det är kostsamt att komma upp i rätt säkerhetsnivå (även om det är viktigt) och det tar mycket tid att fixa med prylarna. Om någon form av säkerhetspaket kunde sponsras in till deltagare så skulle det underlätta ordentligt.  

Det var allt för nu, nästa race med Dagmar blir ett lokalt race i Västerås kallat höstkroken (www.wss.se) . Annars är det nu CB66 som gäller med SM i Marstrand i slutet av Juli.

Over and out!